Att vara ödmjuk

I går skrev jag om att vara ödmjuk inför de uppgifter man har att utföra. Eller egentligen då man står inför att slå iväg golfbollen rakt fram och helst mycket långt från tee, eller göra ett snyggt och lagom långt inspel till green för att sedan kunna putta bollen i hål. Som jag också skrev är det lättare sagt än gjort - att förhålla sig ödmjuk alltså (att få bollen att hamna där man vill också). Jag blir lätt övermodig och tror att; har det gått bra en gång skall det väl gå lika bra i fortsättningen också. Sanningen är dock den att så fungerar det inte. När övermodet, eller vad man nu skall kalla det, gör sig gällande fungerar ingenting. Bollarna far antigen kors och tvärs, likt ett korsstygnsbroderi går mina steg över fairway, om nu den lilla vita projektilen ligger på fairway eller i semiruffen överhuvudtaget. Risken är stor att den ligger i den riktiga ruffen, det tjocka gräset eller skogen och där går den ofta inte att finna - en boll mindre. Eller, så tar bollen bara ett litet skutt iväg och lägger sig några meter framför tee så att jag får ila iväg och slå på den ytterligare en gång för att den skall skutta en liten bit fram. Det blir många slag på vägen fram till hålet, mycket svärande och många våndor och funderingar över vad jag egentligen håller på med. Varför skall jag utsätta mig för detta? Vore det inte bättre att ligga på stranden med en god bok? Men faktum är att det faktiskt är roligt att slå på den där lilla vita och runda saken, att fundera över vilken klubba som passar bäst för just det slag som skall genomföras. Det är roligt när slagen sitter, kanske inte perfekt men nästan, så perfekt som man kan begära av en relativ nybörjare. Det är också ett bra sätt att röra på sig har jag kommit underfund med. Jag tycker annars att det är ganska tråkigt att promenera (ibland kan det vara skönt) speciellt där jag bor. Inne i stan är det annorlunda där finns mycket mer att titta på, byggnader, människor ... På golfbanan har man ju nästan alltid sällskap, man har ett mål och något att koncentrera sig på. Det är väl det som driver mig att fortsätta. Jag skall bara försöka komma ihåg att vara ödmjuk :-)

Var ödmjuk

Har jobbat idag för första dagen på ett tag. Ganska kul faktiskt att vara tillbaka på kontoret. Lugnt på telefonen - det verkar som om många fortfarande är lediga. Vill dock ha in material från kunder så att jag säkert vet att jag hinner med all bokföring ordentligt innan den 17:e då moms, skatter och avgifter skall redovisas. Jag gillar inte riktigt att vara låst med datum, lika lite som jag ogillar att behöva påminna folk om att lämna sina papper i god tid. Det är ju samma sak varje månad. Mest förvånad blir man då de som lämnat sent vill ha uppgifterna så snart som möjligt.

Golf har det spelats lite grand. I Sälen, där vi var ett par veckor, blev det två rundor för mig. Banan var i ett bedrövligt skick vilket innebar att det gick så uselt som det bara kunde gå - nästan - några slag satt väl där de skulle. Därför var det skönt igår då vi spelade på Åda, att det gick bra. Som nybörjare har jag inga större förväntningar, och jag räknade inga slag igår. Tidigare har jag spelat bra på de första hålen, så bra att jag fått poäng. Jippi, har jag då tänkt, nu kanske jag kan sänka mig till officiellt handicap. Och vad har då hänt, det som började så bra slutade i katastrof. Det är lätt att säga och tänka att man skall var ödmjuk inför det man gör men svårare att efterleva det.

Kanske skall jag skaffa mig ett måtto: "var ödmjuk inför allt du tar dig för"

Lite glad är jag idag

Lite glad är jag idag för att jag vunnit en fototävling. Jag skickade inte in fotot själv, det gjorde Yvonne, Billys uppfödare. Tack Yvonne! Det är sådant jag tänker att jag skall göra och där stannar det. Naturligtvis var det en bild på vackra kissen som nu ligger på mitt skrivbord och slumrar medan jag sitter vid datorn.

Lite glad är jag idag, jag vill gärna att Billy skall få en kompis men mannen vid min sida har inte varit så positiv till detta. Nu verkar han dock ha ändrat sig. Billy har inga problem med att vara själv hemma, det är jag som har problem med att han lämnas för länge emellanåt. En riktig hönsmamma är jag :-).

Lite glad är jag idag efter golfrundan igår. Inte kan man väl säga att den gick bra direkt, men som den nybörjare jag är är jag ganska nöjd i alla fall då jag fick poäng på ungefär hälften av hålen. På de övriga vet jag inte vad jag gjorde, bollarna for ibland som projektiler hit och dit, än höger än vänster och ut i skogen, inte rakt fram mot hål som är optimalt. Puttarna skall vi inte tala om, det verkade som om det fanns magneter vid sidan om vissa hål som drog bollen till sig. Golf är ett underligt spel, men roligt.

Lite glad är jag idag för mina nya glasögon som jag hämtade på lunchen. Röda och läckra är de och skall hjälpa mig så att jag inte blir så trött i ögonen när jag arbetar eller läser. Extra roligt var det att upptäcka att de kanske kan fungera även på långt håll så att jag kan ha dem även vid andra tillfällen. Synd är det ju annars på så tuffa bågar.

Och så en bild på den "lille katten", men inte den vinnande bilden.

Solen skiner och semestern är slut ...

åtminstone för denna gång. Och idag när det är arbetsdag skiner solen från en klarblå himmel.

Det är så typiskt att när vi är lediga och planerar att tillbringa tid i vårt hus i Värmland väljer vädergudarna att visa upp sin värsta sida. Regn, regn och åter regn - ja några soldagar var det ju, men inte så många att man hann känna att nu är det riktig sommar, nu tar vi det lugnt och bara njuter, far med båten på sjön och badar och solar. Nej, då var vi ju tvugna att fixa allt som bara måste fixas ute och det är inte lite när man har en gammal bondgård.

Men det är roligt att fixa på ett gammat ställe allt man gör blir en avsevärd förbättring. Lite målarfärg runt fönstren och rummen ser helt annorlunda ut. Det blev en hel del sådant gjort tack vare vädergudarna som visade upp sitt sämsta register.

Vi hade kisse med, den underbara skogskatten Kaup Home Cats Billy Idol, som hunnit bli hela åtta månader gammal. Han är helt fantastisk, nyfiken och glad i sinnet, lugn och mycket trygg i sig själv - och så är han ju så vacker. Våra erfarenheter av katter är att de:

- inte gillar att åka bil utan skriker mest hela tiden

- inte tycker om att bli borstade eller att få klorna klippta

- inte är särskilt förtjusta i att sitta i knäet eller att bli buren

Sådan var vår förra katt Fia, även hon en vacker norsk skogskatt. I övrigt var hon en mysig kattdam som sov på min arm varje natt.

Billy är helt tvärt om. Han älskar att åka bil, då lägger han sig tillrätta i buren och sover så gott. Han älskar att få pälsen borstad och att klippa klor är inga problem. Och att bli buren är jättemysigt så även att sitta i knäet.

Vilken skillnad det kan vara. Men jag tror mycket beror på uppfödarna, och naturligtvis generna. Vänjer man de små liven med mänskliga händer som håller på med dem från att de är riktigt små vet de ju inte om något annat och ser det som en naturlig del i livet. Här måste jag få ge Yvonne och Petter, Billys uppfödare, en stor eloge för de fina katter de föder upp.

Nej nu är det dags att hänga tvätt och fixa i ordning innan det bär iväg till golfbanan.

Idag är det sommar igen

Vädret växlar verkligen snabbt. Ena dagen blåser det nordanvindar och är riktigt ruggit - nästa skiner solen och det är nästan högsommarvärme fastän vi bara är i april. Men det är härligt när solen värmer, ibland men inte alltid. Är man kvinna och är mitt i livet strejkar kroppens naturliga emellanåt och kör på högvarv. Då är det mindre roligt med dagar som den som nu håller på att lida mot sitt slut.

Kisse älskar dock solen och dess värme. Han ligger på golvet i solstrimman som flödar in genom fönstren i vardagsrummet, eller på mitt skrivbord och bara njuter. En härlig kisse är han, vår Billy som fyller ett halvt år idag - grattis. Kelig, busig, kaxig - med andra ord är han precis som en katt skall vara - och så lätthanterlig. Var gång klorna skall klippas eller pälsen borstas blir jag lika glatt överraskad att det går så bra. Fia, vår förra katt, bjöd varje gång upp till en strid, som hon naturligtvis gick segrande ur. Hon var en mycket bestämd dam. och hon är fortfarande saknad trots att det nu är fyra år sedan hon fick bli en änglakatt. Elva år fick hon äga oss. För så är det - katten regerar i huset även om den låter oss tro annorlunda.
Och vi går på det, tjusas av den lurviga lilla varelsens som spinnande stryker sig mot våra ben och kurar i hop sig och värmer våra tår i sängens fotända om natten. Men jag låter mig gärna luras och tjusas för vad kan man annat göra.

God natt och sov så gott

Länge sedan sist

Jag trodde att jag skulle skriva här oftare. Ser att senaste inlägget var för två månader sedan. Det är lång tid det, för somliga. Jag tycker att tiden går fort, alltför fort. Visst var det väl 15 januari i måndags? Min mamma säger att det är åldern. Ju äldre man blir desto fortare går tiden. Om det skulle vara så borde man verkligen ligga i och göra saker så att man hinner allt man vill göra innan det är försent. Ofta tänker jag att det skall jag göra när jag blir pensionär, då har jag tid. Men kanske skall jag tänka om. Göra det jag vill idag och nu - inte sedan. Pratade med en god vän, egentligen en vän till min man, men efter samtalet idag kan nog även jag betrakta honom som vän. När jag berättade att jag tappat en av mina kunder, var hans kommentar: "Vad skönt, då får du ju mer tid till det du egentligen vill göra." Och visst har han rätt. Vi klarar oss, vi behöver inte jobba ihjäl oss. Vi lever bara en gång och livet har ju just börjat, eller hur. Det spelar väl ingen roll att man börjar närma sig femtio. Tvärtom, jag tycker att det är nu jag riktigt kan njuta av saker och ting. Ta vår lilla kattunge till exempel, så ljuvlig och så busig, helt underbar. Lockar till skratt, gör hjärtat alldeles varmt och mjuk med sin lena päls och sina "pussar". Och aldrig behöver man känna sig ensam.

En dryg vecka

Nu är det bara en dryg vecka kvar till vår lilla tiger flyttar hem till oss. Det har varit en lång väntan. I bland har min man och jag suttit i soffan och sagt; "snart sitter vi här tittar på Billy i stället för på TV:n". Ja han heter Billy katten. Egentligen heter han Kaup Home Cat´s Billy Idol. Han är en riktigt stilig kille med stamtavla och allt.