Att vara ödmjuk

I går skrev jag om att vara ödmjuk inför de uppgifter man har att utföra. Eller egentligen då man står inför att slå iväg golfbollen rakt fram och helst mycket långt från tee, eller göra ett snyggt och lagom långt inspel till green för att sedan kunna putta bollen i hål. Som jag också skrev är det lättare sagt än gjort - att förhålla sig ödmjuk alltså (att få bollen att hamna där man vill också). Jag blir lätt övermodig och tror att; har det gått bra en gång skall det väl gå lika bra i fortsättningen också. Sanningen är dock den att så fungerar det inte. När övermodet, eller vad man nu skall kalla det, gör sig gällande fungerar ingenting. Bollarna far antigen kors och tvärs, likt ett korsstygnsbroderi går mina steg över fairway, om nu den lilla vita projektilen ligger på fairway eller i semiruffen överhuvudtaget. Risken är stor att den ligger i den riktiga ruffen, det tjocka gräset eller skogen och där går den ofta inte att finna - en boll mindre. Eller, så tar bollen bara ett litet skutt iväg och lägger sig några meter framför tee så att jag får ila iväg och slå på den ytterligare en gång för att den skall skutta en liten bit fram. Det blir många slag på vägen fram till hålet, mycket svärande och många våndor och funderingar över vad jag egentligen håller på med. Varför skall jag utsätta mig för detta? Vore det inte bättre att ligga på stranden med en god bok? Men faktum är att det faktiskt är roligt att slå på den där lilla vita och runda saken, att fundera över vilken klubba som passar bäst för just det slag som skall genomföras. Det är roligt när slagen sitter, kanske inte perfekt men nästan, så perfekt som man kan begära av en relativ nybörjare. Det är också ett bra sätt att röra på sig har jag kommit underfund med. Jag tycker annars att det är ganska tråkigt att promenera (ibland kan det vara skönt) speciellt där jag bor. Inne i stan är det annorlunda där finns mycket mer att titta på, byggnader, människor ... På golfbanan har man ju nästan alltid sällskap, man har ett mål och något att koncentrera sig på. Det är väl det som driver mig att fortsätta. Jag skall bara försöka komma ihåg att vara ödmjuk :-)

Var ödmjuk

Har jobbat idag för första dagen på ett tag. Ganska kul faktiskt att vara tillbaka på kontoret. Lugnt på telefonen - det verkar som om många fortfarande är lediga. Vill dock ha in material från kunder så att jag säkert vet att jag hinner med all bokföring ordentligt innan den 17:e då moms, skatter och avgifter skall redovisas. Jag gillar inte riktigt att vara låst med datum, lika lite som jag ogillar att behöva påminna folk om att lämna sina papper i god tid. Det är ju samma sak varje månad. Mest förvånad blir man då de som lämnat sent vill ha uppgifterna så snart som möjligt.

Golf har det spelats lite grand. I Sälen, där vi var ett par veckor, blev det två rundor för mig. Banan var i ett bedrövligt skick vilket innebar att det gick så uselt som det bara kunde gå - nästan - några slag satt väl där de skulle. Därför var det skönt igår då vi spelade på Åda, att det gick bra. Som nybörjare har jag inga större förväntningar, och jag räknade inga slag igår. Tidigare har jag spelat bra på de första hålen, så bra att jag fått poäng. Jippi, har jag då tänkt, nu kanske jag kan sänka mig till officiellt handicap. Och vad har då hänt, det som började så bra slutade i katastrof. Det är lätt att säga och tänka att man skall var ödmjuk inför det man gör men svårare att efterleva det.

Kanske skall jag skaffa mig ett måtto: "var ödmjuk inför allt du tar dig för"