Vintersemester

Det har varit ljuvliga dagar här i Kläppen. Solen har varit framme och lyst på snön så den har gnistrat som diamanter. Jag tycker om att promenera med min kamera och titta på skuggor, träd och vattendrag som inte eller precis har frusit så att där finns en tunn transparant isskorpa, i bästa fall med kristaller på. Ibland kan man också höra hur det porlar under hinnan.

Denna artikel

som var publicerad i SvD för någon vecka sedan dök upp i mitt huvud i morse. Av vilken anledning? Jag vet faktiskt inte, men så är det ofta med tankar de kommer och går, ibland är de logiska och strukturerade andra gånger helt ologiska och osammanhängande. Hur som helst, jag tyckte att artikeln var intressant.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2224621.svd

Nu är glada julen slut

slut, slut ... för den här gången. Eller är den det verkligen? Jag blev tveksam, julen kastas ju ut med julgranen på tjugondagknut och i en av julsångerna varar den ända till påska. Undrar varför jag bryr mig egentligen? Nu bestämmer jag att jag har bestämt att julen är slut. Det blev en ganska bra jul i år. Jag är inte så överdrivet förtjust i den helgen; inte i nyår heller. Visst är det kul att samla familj och vänner, äta gott och ha trevligt men det kan man ju göra när som helst.

Nu sitter jag uppe i stugan i Sälen och tittar ut över bergen på andra sidan och en helt underbar solnedgång. Hittills har vädret varit kanon, sol och lagom kallt - alltså inte över 15 grader - och så snö förstås. Vit och fin.

Idag har jag och Jack varit ute och gått längs vägen. Han är så härlig och traskar på med svansen som en plym i vädret. Billy däremot gillar inte att gå ut i snön, han brukar vara så kavat annars. Jag tror att det är ljudet av stora skor som stör honom.

Jag har ju anmält Jack till Skogkattmästerskapen men nu börjar jag ångra mig. Han är jättefin i kroppen men pälsen är kort och ser lite tufsig ut. Så nu sitter jag här och funderar på om jag skall strunta i det hela eller se det som träning för oss båda. Någon vänlig kunnig själ kan väl ge mig råd hur jag skall göra och om det är någon idé när han ser ut som han gör i pälsen. Bilderna nedan är nytagna.

Vad händer där borta?

Oj, jag ser ända till Malung!

Får man inte äta nötter kan man ju alltid spela fotboll med dem.

Äntligen

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=860764

Jag kan bara applådera!

Flashback

När jag läste SvD idag och fick syn på en bild av Lars Tunbjörk flyttades jag plötsligt tillbaka till 1970-talet och min ungdomstid i den lilla staden. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2136751.svd följ denna länk och titta på bild nr. 1. Många är de eftermiddagar som tillbringades där i "Matstugan" eller på EPAs servering. I bakgrunden syns köpcentrat "Plus" (som blev ett minus) som är precis så tråkigt som det ser ut men det tyckte jag ju inte när det var nytt direkt även om jag faktiskt tyckte det var synd att de byggde bort torget och rev en massa fina gamla hus för att den stora kolossen skulle få plats. Då var det spännande med alla nya butiker H&M till exempel.

Men åter till Tunbjörks bild: trots att tristessen formligen väller ur bilden gillar jag den, den tilltalar mig för att där finns precis den känsla av uttråkad hopplöshet som jag känner när jag någon gång besöker min barndoms stad och går ner till centrum. I bilden ser jag också en referens till Piet Mondrians målningar. Visst är det häftigt!

Nu är jag trött

på att snora och hosta. Har just vaknat efter en natt jag hostat mig igenom.

Sonen fyller år idag och jag vet inte om jag orkar gå med och uppvakta honom i kväll. Som den underbara kille han är så förstår han och jag har lovat honom en heldag med mig så snart han klarat av de tentor i fysik och matte han har framför sig.

Katterna är för underbara; i går hade jag feber och låg i sängen mest hela dagen och det verkade som om lurvbollarna kände av att jag inte mådde bra, de turades om att ligga bredvid mig. Till och med Billy!

Födelsedagsdag

Idag får vi fira vår ettåring Jack eller S*Kickapoo´s Ta-Tanka-Sapa som han heter i stamtavlan. Min underbart goa lilla kille som skall serveras något extra gott i kväll.

Ibland händer det

att det man länge tänkt göra blir gjort, som att sätta upp ljushållaren

och tavellisten.


En ny hylla har också blivit uppskruvad på väggen. Den är perfekt för I-poden och cd-skivor; eller pocketböcker.

Katterna älskade kartongen som hyllan levererades i. De lekte och busade i den hela kvällen.

Bästa vänner

Ena dagen brottas de så att tussarna ryker nästa dag ... Ja, ni kan se själva.

Väderspågumma

Kan det vara något för mig? Jag hade ju rätt igår, det snöade på kvällen!

Det är ännu kallare ute

Jag har precis kommit in efter att jag visat gården för en som skall komma med förslag hur den kan göras trevlig. Fy vad kallt det var ute, men vad skönt det var att komma in. Nu känns det riktigt varmt i köket :-).

Jag tror att det snart blir snö

Sitter vid bordet i köket tittar ut på himlen och fryser, för att elementet inte fungerar. Himlen som på förmiddagen var blå och solig är nu jämngrå, jag får en känsla av att det kan komma snö. Det skulle vara härligt tycker jag, kanske lite tidigt men bättre än vädret som var i går. Då blev jag blöt må ni tro! Jag hade bokat in några möten mitt på dagen och när jag gav mig iväg var vädret helt ok. Inget regn i sikte. På den korta tid det tog att åka med tunnelbanan från Skanstull till Hötorget hade regnet börjat att vräka ner. Till råga på allt fick jag stå och vänta ett tag på den jag skulle äta lunch med, det där med planering och dagar. Vi hade noterat olika dagar i våra agendor men det löste sig när jag ringde upp henne. Det blev en trevlig och givande lunch till slut.

När jag ändå var i stan hade jag passat på att boka tid hos optikern. Mina misstankar bekräftades, synen har försämrats ganska kraftigt bara på ett år. Inte kul, men en anledning till att skaffa nya bågar och det är roligt. Det finns så många snygga att det är svårt att välja. Jag har lagt undan två så att jag får ta med mig ett smakråd.

I går var Billy helt rysk. Från morgon till kväll, när jag var hemma, for han omkring som ett skållat troll. Tittade jag på honom spratt han till och for iväg. Hela han var som ett energiknippe, full av bus och glädje. Jack var lite likadan, men inte lika intensiv. Den lille killen börjar också bli lite "hanig". Han piper, han jamar inte, "ylar" inte, han piper, mer och på ett sätt som han inte gjort tidigare. Vi får hoppas att det inte blir värre än så här, det vore roligt om han kunde få bli pappa till åtminstone en kull.


Grabbarna bus på spaning ...

180 kilometer i timmen

känns det som om livet går i just nu. Från att ha tuffat fram som ett ånglok accelererar det mesta som ett X2000 tåg. Det är ovant men mycket spännande och roligt och se vad som väntar vid de olika stationerna. Jag får inte glömma bort att rasta emellanåt.

Hemma igen

Efter en härlig vecka med sol, regn, golf, utflykter och strul i Marbella är vi hemma i kalla Sverige igen.

Egentligen var det väl inte så mycket strul, bara Sterling Airlines som passade på att gå i konkurs på onsdagen och vi skulle flyga hem med dem två dagar senare. Tack vare en god vän som satte sig vid datorn här i Sverige och letade biljetter åt oss kom vi hem, via London, fyra timmars väntan på Stanstead och 17 timmars total restid.

Nog med det; vi hade underbara dagar, sol och lagom värme. Det var inte så att man lade sig på stranden direkt med helt perfekt att promenera och spela golf i utan att man blev svettig. Tre golfrundor blev det, en tur till Gibraltar och en lång, lång promenad efter den underbara stranden. På kvällarna åt vi god mat, antingen på någon av restaurangerna efter strandpromenaden eller i "Gamla Stan" runt "Apelsintorget".

Mina nya idoler: Berberaporna som lever på Gibraltarklippan.

Själva klippan och utsikter från den:

Dagar i Sillingebyn

Alla gillar vi att vara i Värmland, speciellt när det är så vackert väder som det var förra veckan. Där är så lugnt och skönt och jag sover, sover och sover ... Om ingen väcker mig sover jag lätt till tio halv elva!

Katterna gillar de promenader de får när vi är där och träden som de kan klättra i.

Billy tyckte att kossorna var stora och läskiga.

Det var så vackert vid sjön, härliga höstfärger som speglades i vattnet.

Somliga jagade älg också! Tyvärr har jag inga bilder på det men två stora djur blev det och massor med kött att lägga i frysen.

Kattolympiaden nästa

Idag vaknade jag av att katterna dundrade fram i lägenheten som värsta galopphästarna. Fram och tillbaka mellan balkongdörren i köket och så långt de kan komma åt motsatt håll. Inte jagandes varandra utan bredvid, kämpandes om vem som kan komma först. Hundkapplöpning finns ju. Kanske är kattkapplöpning något att satsa på?

Själagott

Jag har börjat yoga! Tre gånger har jag gått hittills, tre gånger med ljuvlig avslappning och meditation. Tre gånger som redan satt sina spår. Nu sitter jag här och undrar varför jag inte börjat med detta tidigare? Funderingarna har funnits men jag har alltid trott att det är krävande att yoga. Det kan det vara men det finns också mjukare former, som den som jag går på: Mjukyoga med mycket meditation och där man mest sitter eller ligger och gör rörelser i lugnt tempo.

Härligt är det för kropp och själ! Vi håller till i en av Tyresö slotts flyglar i ett underbart rum med mycket positiv energi vilket bidrar till att upplevelsen blir något extra.

Efteråt känner jag mig nästan lika avslappnad som Jack ser ut att vara på denna bild.

Men jag då ...

I går gick jag igenom sommarens foton och fann denna bildserie. Den talar för sig själv - eller hur?

Personlighetstest

Gjorde precis detta personlighetstest. Resultatet stämmer ganska bra tycker jag.

http://se.41q.com/typ.41q?p=24671225

Barndomsminnen

I går kväll var några väninnor här, vi kom att prata om barndomsminnen. Intressant då det var ett spann på nästan 20 år mellen äldsta och yngsta så upplevelserna var verkligen varierande. Apropå detta tänkte jag dela med mig av ett minne från min barndom - ett ganska sorgligt sådant. Samma minne i form av berättelse och dikt, ett exempel på hur man kan jobba med och utveckla texter.

Varför

Alla hade samlats i köket som brukligt hos mormor. Men ändå var det inte som det brukade vara. Känslan hon hade var annorlunda, som stod hon utanför och tittade på.
Tidigare på dagen hade hon och modern varit på väg hem från staden. Det var den första riktigt varma vårdagen och hon var glad. Springet i benen, lusten att plocka en riktigt stor bukett av vitsipporna som växte i slänten på sidan av vägen. Längtan efter att få prova det nya röd- och vitrandiga hopprepet med blå handtag av plast. Inte sådana gammalmodiga av trä.
Mormodern stod vid spisen, lyfte kaffepannan och satte ned den igen, torkade sina tårar. Mostern satt på köksbänken och mamman stod bredvid, de höll om varandra. Ingen sade något. Hon gick ut och satte sig på trappen. Förstod inte varför de inte såg henne. Varför inte också hon fick var ledsen. Hon tittade mot jordgubbslandet och mindes. Mindes hur hon, när hon var mindre, brukade stå på trappen och ropa ”ooolspa ooodgubb”. Vem skulle nu komma med de söta röda bären?
När hon och mamman hade kommit halvvägs upp för backen kom den välbekanta bilen körande. Den röda hundkojan, med mostern och morbrodern i, stannade och de klev in, ingen sade något. Intuitivt förstod hon vad som hänt. De hade åkt till bygget där pappan jobbade. Stunden hon hade väntat i bilen kändes som år. Varför måste det ta så lång tid, varför kunde de inte åka hem? Först hämtade de mormor hos systern. Ännu mer väntan.
Hemma hos henne satt alla runt köksbordet och samtalade lågt, någon snyftade, någon grät högt. Ingen såg henne, ingen talade med henne. Det var som om hon stod utanför en bubbla och de vuxna var innanför. Hon ville slå hål på bubblan och krypa in. Krypa in i någon vuxens famn och få tröst.
Hon stod ute på gården, vid piskställningen som vanligtvis var så rolig att klättra på. En kamrat ville att de skulle leka. Men hon ville inte. Hon ville förstå. Förstå varför hon hade lämnats utanför, förstå den känsla hon hade. Av tomhet, av att vara för liten. Hon ville förstå varför barn måste skyddas mot sådant som är svårt, från sådant som gör ont.

Jag vill ...

Jag vill skrika, banka och slå
Slå hål på bubblan, bubblan som skiljer mig från dem
Jag kan inte förstå
Förstå varför inte jag får komma hem

Jag vill gråta, skrika och tjuta
Skrika att jag också är ledsen för att morfar är död
Jag kan inte sluta
Sluta att känna en själslig nöd

Jag vill minnas, älta och prata
Prata om honom som hos änglarna är
Jag kan inte hata
Hata dem som sitter här

Jag vill känna, leva och minnas
Minnas det fina, det ljusa och varma och nära
Jag kan inte finnas
Finnas och samtidigt sorgen bära

Ibland kan en sjukdag vara välkommen

Inte för att det är roligt att inte må bra men man kan ändå tillåta sig att göra sådant man inte tar sig tid till annars - leka och utforska photoshop till exempel.

Man kan också sträckläsa böcker. Jag har just avslutat en bok som kommer att finnas kvar i mina tankar länge: Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. En skräckroman, en saga om kärlek, hämnd och vampyrer men också om utanförskap, om att inte vara som alla andra.

Allt detta i sällskap av en liten svart katt som troget ligger bredvid mig i sängen, kommer och trampar och spinner emellanåt, lägger en sammetslen tass på mig ...