Vintersemester

Det har varit ljuvliga dagar här i Kläppen. Solen har varit framme och lyst på snön så den har gnistrat som diamanter. Jag tycker om att promenera med min kamera och titta på skuggor, träd och vattendrag som inte eller precis har frusit så att där finns en tunn transparant isskorpa, i bästa fall med kristaller på. Ibland kan man också höra hur det porlar under hinnan.

Denna artikel

som var publicerad i SvD för någon vecka sedan dök upp i mitt huvud i morse. Av vilken anledning? Jag vet faktiskt inte, men så är det ofta med tankar de kommer och går, ibland är de logiska och strukturerade andra gånger helt ologiska och osammanhängande. Hur som helst, jag tyckte att artikeln var intressant.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2224621.svd

Nu är glada julen slut

slut, slut ... för den här gången. Eller är den det verkligen? Jag blev tveksam, julen kastas ju ut med julgranen på tjugondagknut och i en av julsångerna varar den ända till påska. Undrar varför jag bryr mig egentligen? Nu bestämmer jag att jag har bestämt att julen är slut. Det blev en ganska bra jul i år. Jag är inte så överdrivet förtjust i den helgen; inte i nyår heller. Visst är det kul att samla familj och vänner, äta gott och ha trevligt men det kan man ju göra när som helst.

Nu sitter jag uppe i stugan i Sälen och tittar ut över bergen på andra sidan och en helt underbar solnedgång. Hittills har vädret varit kanon, sol och lagom kallt - alltså inte över 15 grader - och så snö förstås. Vit och fin.

Idag har jag och Jack varit ute och gått längs vägen. Han är så härlig och traskar på med svansen som en plym i vädret. Billy däremot gillar inte att gå ut i snön, han brukar vara så kavat annars. Jag tror att det är ljudet av stora skor som stör honom.

Jag har ju anmält Jack till Skogkattmästerskapen men nu börjar jag ångra mig. Han är jättefin i kroppen men pälsen är kort och ser lite tufsig ut. Så nu sitter jag här och funderar på om jag skall strunta i det hela eller se det som träning för oss båda. Någon vänlig kunnig själ kan väl ge mig råd hur jag skall göra och om det är någon idé när han ser ut som han gör i pälsen. Bilderna nedan är nytagna.

Vad händer där borta?

Oj, jag ser ända till Malung!

Får man inte äta nötter kan man ju alltid spela fotboll med dem.

Äntligen

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=860764

Jag kan bara applådera!

Flashback

När jag läste SvD idag och fick syn på en bild av Lars Tunbjörk flyttades jag plötsligt tillbaka till 1970-talet och min ungdomstid i den lilla staden. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2136751.svd följ denna länk och titta på bild nr. 1. Många är de eftermiddagar som tillbringades där i "Matstugan" eller på EPAs servering. I bakgrunden syns köpcentrat "Plus" (som blev ett minus) som är precis så tråkigt som det ser ut men det tyckte jag ju inte när det var nytt direkt även om jag faktiskt tyckte det var synd att de byggde bort torget och rev en massa fina gamla hus för att den stora kolossen skulle få plats. Då var det spännande med alla nya butiker H&M till exempel.

Men åter till Tunbjörks bild: trots att tristessen formligen väller ur bilden gillar jag den, den tilltalar mig för att där finns precis den känsla av uttråkad hopplöshet som jag känner när jag någon gång besöker min barndoms stad och går ner till centrum. I bilden ser jag också en referens till Piet Mondrians målningar. Visst är det häftigt!

Nu är jag trött

på att snora och hosta. Har just vaknat efter en natt jag hostat mig igenom.

Sonen fyller år idag och jag vet inte om jag orkar gå med och uppvakta honom i kväll. Som den underbara kille han är så förstår han och jag har lovat honom en heldag med mig så snart han klarat av de tentor i fysik och matte han har framför sig.

Katterna är för underbara; i går hade jag feber och låg i sängen mest hela dagen och det verkade som om lurvbollarna kände av att jag inte mådde bra, de turades om att ligga bredvid mig. Till och med Billy!