Snart är det slut

på denna månad. Vart har den tagit vägen egentligen? Nyss var det första april och en evighet tills lägenheten blir vår och vi kan börja måla och flytta in. Nu är vi där. På fredag får vi nycklarna i handen och förhoppningsvis står det också vårt namn på dörren. Det skall bli så spännande och härligt. Undrar hur Storkatt och Lillkatt (ja, det är deras nya smeknamn - kärt barn har många namn heter det ju) kommer att gilla den nya bostaden?

Lillkatt och Storkatt

Två rymmare

Idag har vi haft rymmarjakt! På något sätt lyckades de två juvelerna ta sig ut ur det igenstängda badrummet och ut genom dörren till baksidan, ut i naturen där jag får se en katt som ser ut som Billy komma springande på gräsmattan. Men det är ju Billy! Pulsen går upp och jag försöker få fatt på honom. Jag tror att han är lika förskräckt som jag så det är inte så svårt att fånga honom. Arne lyckas ta Jack innan han hinner springa i väg ut på gräset. Sedan fick de selar på och var med ute en stund. Det var lite läskigt tyckte Jack, som inte känt gräs under sina tassar förut, men "storebror" Billy gick flera gånger fram till honom och sa "frrruuurrr" (det är inte så farligt) och strök sig mot honom. Stora trygga Billy boyen.

Jag är så glad

i mina katter. Nu är det jättesvårt att tänka sig tillvaron utan dem. Varje dag är fylld av leenden och skratt, åt och med dem. Som i går kväll när jag skulle tömma lådan: Billy smiter in i lådan medan jag tar fram påse och spade, Jack snor omkring utanför, rätt som det är slår han till Billy på den del som sticker ut och springer sedan med full fart ut i hallen. Sicken liten busunge. Och som jag skrattade.

Allt eller inget!

Tänk hur det kan bli, i kväll genomförs kontraktsskrivningen på huset i Kläppen. Mindre än en vecka efter radhuset. Vi som i stort sett hade ångrat oss och skulle behålla fjällstugen. Men när en spekulant dök upp kunde vi inte neka den att titta. Dock satte vi upp priset rejält och sa: "är det så att de accepterar priset är det också meningen att vi skall sälja". Nu, när det är ett faktum så känns det bra. Det är ytterligare ett "måste" mindre, ett ställe mindre som skall underhållas och städas. Nu kommer vi i princip bara ha lägenheten. Vad mycket tid vi kommer att få över. Det blir mycket golf i sommar :-). Och Värmland en kort sväng i mitten av juli och några veckor senare delen av augusti.

Nu är det över!

Huset är sålt och priset blev det vi ville ha. Visst hade det varit roligt om det hade blivit högre men som vi har sagt, allt över det vi fick är bonus, allt under en liten besvikelse. Det verkade vara en bra köpare, vilket känns skönt. Trots allt så lämnar vi ju ett hus som vi format under 24 år.

Nu kan vi med full intensitet koncentrera oss på flytten till söder. Men först skall jag åka och titta på kattutställning i Märsta. Det är roligt att titta och träffa människor även om jag inte vill ställa ut själv.

I natt har jag haft en lurvig kompis bredvid mig. Han kom när jag lagt mig i går kväll och spann och trampade och pussades, det var ingen hejd på hans kärvänlighet. Likadant var det i morse när jag vaknade. Det är mysigt med en liten gosekatt. Men han är inte svart längre, med största sannolikhet är han svartsmoke. Jag har misstänkt det nästan hela tiden men nu har hans uppfödare börjat tycka det också så vi får väl registrera om honom till utställningen den 24 maj.

Det är segt

Usch vad segt det är med budgivningen. Jag förstår inte vad folk håller på med, är man med så får man väl se till att vara på tårna - eller hur? Är det så annorlunda med husförsäljning jämfört med försäljning av bostadsrätt? Det var en faslig fart på budgivningen när vi bjöd på lägenheter. Några dagar sedan var allt avklarar och mäklaren hade man i telefonen titt som tätt och smsplinget ljöd allt som oftast. Vad otålig jag är! Det spelar väl egentligen ingen roll om det drar ut på tiden om priset blir bra.

Katterna tar det hela med ro i alla fall. De håller mig sällskap när jag sitter och skriver, en liten svart på sin röda filt i sängen och en större brun på mitt skrivbord så jag får ta datorn i knät och bulla upp mig i sängen. Det är verkligen mysigt att sitta hemma och jobba när de är runt om kring.

Några bilder på dem (inga färska för kameran ligger nedpackad med allt annat som vi inte ville ha hemma under visningarna):

Varför kommer allt på en gång?

Måndag förmiddag och första visningen är avklarad. Ett trettiotal hade skrivit upp sig på mäklarens lista och det hade varit en jämn ström av spekulanter. Nu väntar en visning i kväll och sedan budgivningen - usch vad pirrigt det kommer att bli. Det lustigaste är att vi nu har en spekulant på huset i Kläppen också - som tittade på det igår. Vi som nästan hade bestämt oss för att inte sälja utan ha det kvar och hyra ut båda lägenheterna. Därför höjde vi priset ganska rejält och är det så att de accepterar det så är det meningen att vi inte skall ha det kvar längre. Och meningen var ju att vi skulle rensa bland våra "måsten". Vill vi till fjällen kan vi ju hyra något istället och då kan vi ju också variera vart vi åker - kanske till och med till alperna.

I går eftermiddag hälsade vi på våra "stadskatter". De ser ut att trivas jättebra hos sonen och hans flickvän och de trivs lika bra med de fyrbenta pälsklädda djuren. Billy var så go, nästan som tidigare, kom och buffade på oss nos mot näsa. Men han är inte så glad - inte så som han var förut. Jag vet inte, kanske är det så bara att han är äldre nu och kattungenyfikenheten har klingat av? Kanske läser jag in för mycket i hans beteende? En annan sak är märklig, han går inte och skriker hos sonen som han gör hemma! Det beror säkert på att fyra trappor upp i stan finns ingen möjlighet för dofter från andra katter att tränga upp och inte har man med sig på skor heller. Jag längtar efter de små liven i alla fall - det är tomt hemma.

Vi bodde på slott i natt. Hade ingen lust att sova hemma efter visningen och ville inte heller tassa runt för att inte ställa till det och behöva plocka och dammsuga igen. Underbart skönt att komma iväg - äta gott och dricka gott.

Ingen VIP-visning

I går eftermiddag fick jag veta att det inte blir någon VIP-visning i kväll. De som ville komma tidigare och lägga ett bud innan alla andra tyckte inte att det var någon idé då söndagsvisningen inte skulle ställas in. Jag undrar hur mycket de tänkte sig att bjuda? Men man vill ju i alla fall inte acceptera ett första bud utan att ha haft visning och budgivning. Risken eller sannolikheten är då stor att man går och undrar ...

Katterna fann sig väl tillrätta hos Sebastian och Malin. Det var mycket spännande att titta ut genom fönstren, ner på Ringvägen där mycket händer. Härligt att de finner sig tillrätta överallt. De är trygga katter. Men det blir tomt hemma dessa dagar, vi får väl åka och pussa lite på dem på lördag.

Städpatrullen har farit runt i huset idag så det blir att tassa på tå fram till söndag. Alla skåp och garderober är också rensade och urtorkade. Vi konstaterade just att det inte tar så lång tid att göra det egentligen, så varför har vi inte gjort det oftare? En teori är att vi inte har trivts och därför har vi inte heller gjort sådana saker - och jag tror den stämmer. Vi har också dragit lärdom av detta får vi hoppas.

Nu börjar det också kännas riktigt verkligt - att vi skall flytta. Mäklaren var förbi huset på förmiddagen och satte upp största skylten bredvid brevlådan. En gigantisk orange sak som syns på långt håll. Det skall mycket till för att någon spekulant skall missa den.

Snart visning

Nu är det bara några dagar kvar till visningen. På torsdag kväll kommer de första, sk. VIP-visning och på söndag är det dags för den stora anstormningen. Det vore roligt om man kunde vara en liten fluga på väggen och se vilken typ av människor som tittar, sedan är det kanske inte så roligt att höra alla kommentarer. Pirrigt är det i alla fall, men jag är inte orolig för att huset inte skall bli sålt, jag är mer förväntansfullt pirrig och nyfiken på om besöksstatistiken på Hemnet stämmer med antalet spekulanter och om slutpriset blir därefter. Jag har en bild av att om antalet spekulanter är stort så blir priset också högt. Det skulle inte vara så tokigt att få en bit över vad vi förväntar oss. Hur som helst ser vi båda fram emot att flytta.

Vi håller som bäst på att förberede inför visningen, plocka bort och torka ur skåp och lådor så att det ser lite prydligt ut. Alla spår av kissekatterna måste utplånas. Men på torsdag morgon kommer städpatrullen och hjälper oss med det. Det värsta är att veta hur mycket man skall plocka bort och rensa undan. Men det löser sig nog - gör vi som till fotograferingen blir det nog bra.