Själagott

Jag har börjat yoga! Tre gånger har jag gått hittills, tre gånger med ljuvlig avslappning och meditation. Tre gånger som redan satt sina spår. Nu sitter jag här och undrar varför jag inte börjat med detta tidigare? Funderingarna har funnits men jag har alltid trott att det är krävande att yoga. Det kan det vara men det finns också mjukare former, som den som jag går på: Mjukyoga med mycket meditation och där man mest sitter eller ligger och gör rörelser i lugnt tempo.

Härligt är det för kropp och själ! Vi håller till i en av Tyresö slotts flyglar i ett underbart rum med mycket positiv energi vilket bidrar till att upplevelsen blir något extra.

Efteråt känner jag mig nästan lika avslappnad som Jack ser ut att vara på denna bild.

Men jag då ...

I går gick jag igenom sommarens foton och fann denna bildserie. Den talar för sig själv - eller hur?

Personlighetstest

Gjorde precis detta personlighetstest. Resultatet stämmer ganska bra tycker jag.

http://se.41q.com/typ.41q?p=24671225

Barndomsminnen

I går kväll var några väninnor här, vi kom att prata om barndomsminnen. Intressant då det var ett spann på nästan 20 år mellen äldsta och yngsta så upplevelserna var verkligen varierande. Apropå detta tänkte jag dela med mig av ett minne från min barndom - ett ganska sorgligt sådant. Samma minne i form av berättelse och dikt, ett exempel på hur man kan jobba med och utveckla texter.

Varför

Alla hade samlats i köket som brukligt hos mormor. Men ändå var det inte som det brukade vara. Känslan hon hade var annorlunda, som stod hon utanför och tittade på.
Tidigare på dagen hade hon och modern varit på väg hem från staden. Det var den första riktigt varma vårdagen och hon var glad. Springet i benen, lusten att plocka en riktigt stor bukett av vitsipporna som växte i slänten på sidan av vägen. Längtan efter att få prova det nya röd- och vitrandiga hopprepet med blå handtag av plast. Inte sådana gammalmodiga av trä.
Mormodern stod vid spisen, lyfte kaffepannan och satte ned den igen, torkade sina tårar. Mostern satt på köksbänken och mamman stod bredvid, de höll om varandra. Ingen sade något. Hon gick ut och satte sig på trappen. Förstod inte varför de inte såg henne. Varför inte också hon fick var ledsen. Hon tittade mot jordgubbslandet och mindes. Mindes hur hon, när hon var mindre, brukade stå på trappen och ropa ”ooolspa ooodgubb”. Vem skulle nu komma med de söta röda bären?
När hon och mamman hade kommit halvvägs upp för backen kom den välbekanta bilen körande. Den röda hundkojan, med mostern och morbrodern i, stannade och de klev in, ingen sade något. Intuitivt förstod hon vad som hänt. De hade åkt till bygget där pappan jobbade. Stunden hon hade väntat i bilen kändes som år. Varför måste det ta så lång tid, varför kunde de inte åka hem? Först hämtade de mormor hos systern. Ännu mer väntan.
Hemma hos henne satt alla runt köksbordet och samtalade lågt, någon snyftade, någon grät högt. Ingen såg henne, ingen talade med henne. Det var som om hon stod utanför en bubbla och de vuxna var innanför. Hon ville slå hål på bubblan och krypa in. Krypa in i någon vuxens famn och få tröst.
Hon stod ute på gården, vid piskställningen som vanligtvis var så rolig att klättra på. En kamrat ville att de skulle leka. Men hon ville inte. Hon ville förstå. Förstå varför hon hade lämnats utanför, förstå den känsla hon hade. Av tomhet, av att vara för liten. Hon ville förstå varför barn måste skyddas mot sådant som är svårt, från sådant som gör ont.

Jag vill ...

Jag vill skrika, banka och slå
Slå hål på bubblan, bubblan som skiljer mig från dem
Jag kan inte förstå
Förstå varför inte jag får komma hem

Jag vill gråta, skrika och tjuta
Skrika att jag också är ledsen för att morfar är död
Jag kan inte sluta
Sluta att känna en själslig nöd

Jag vill minnas, älta och prata
Prata om honom som hos änglarna är
Jag kan inte hata
Hata dem som sitter här

Jag vill känna, leva och minnas
Minnas det fina, det ljusa och varma och nära
Jag kan inte finnas
Finnas och samtidigt sorgen bära

Ibland kan en sjukdag vara välkommen

Inte för att det är roligt att inte må bra men man kan ändå tillåta sig att göra sådant man inte tar sig tid till annars - leka och utforska photoshop till exempel.

Man kan också sträckläsa böcker. Jag har just avslutat en bok som kommer att finnas kvar i mina tankar länge: Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. En skräckroman, en saga om kärlek, hämnd och vampyrer men också om utanförskap, om att inte vara som alla andra.

Allt detta i sällskap av en liten svart katt som troget ligger bredvid mig i sängen, kommer och trampar och spinner emellanåt, lägger en sammetslen tass på mig ...

Ett litet busfrö och en ny passion

För ett par veckor sedan var vi till min morbror. En av hans hästar fick ett föl runt midsommar. Får jag presentera Roffe Starlet, två månader och världens goaste

och hans mamma Ina Starlet (eller Ida, blandar alltid ihop namnen) En ny passion är att fota växter med "super close up" funktionen på kameran. Jag tycker att det blir så läckra bilder. Nu vill jag bara ha tid - och tålamod - att fixa med dem i photoshop.

Dessa bilder har jag tagit i Astrids rabatter. Astrid bor med min morbror och hon har verkligen de mest fantastiska blomsterrabatter man kan tänka sig.

Kan man gå i ide?

Sitter vid fönstret, tittar ut på regnet som strilar ner utanför och känner hur all energi är som bortblåst. Jag vill ha sol och värme! Oftast brukar jag inte känna så här, jag brukar gilla hösten då man kan krypa in och mysa. Då det är legitimt att sitta i soffhörnan och mysa med en bra bok och en stor kopp te - kanske även en liten chokladbit. Jag brukar också gilla att dra på mig stövlarna och gå ut när det nyss har regnat. Inget av detta lockar - jag vill ha sol! Jag vill kunna gå ut i en tunn sommaklänning utan strumpor i skorna.

Jag vill ... jag vill ... jag vill ...