Jag trodde att jag skulle skriva här oftare. Ser att senaste inlägget var för två månader sedan. Det är lång tid det, för somliga. Jag tycker att tiden går fort, alltför fort. Visst var det väl 15 januari i måndags? Min mamma säger att det är åldern. Ju äldre man blir desto fortare går tiden. Om det skulle vara så borde man verkligen ligga i och göra saker så att man hinner allt man vill göra innan det är försent. Ofta tänker jag att det skall jag göra när jag blir pensionär, då har jag tid. Men kanske skall jag tänka om. Göra det jag vill idag och nu - inte sedan. Pratade med en god vän, egentligen en vän till min man, men efter samtalet idag kan nog även jag betrakta honom som vän. När jag berättade att jag tappat en av mina kunder, var hans kommentar: "Vad skönt, då får du ju mer tid till det du egentligen vill göra." Och visst har han rätt. Vi klarar oss, vi behöver inte jobba ihjäl oss. Vi lever bara en gång och livet har ju just börjat, eller hur. Det spelar väl ingen roll att man börjar närma sig femtio. Tvärtom, jag tycker att det är nu jag riktigt kan njuta av saker och ting. Ta vår lilla kattunge till exempel, så ljuvlig och så busig, helt underbar. Lockar till skratt, gör hjärtat alldeles varmt och mjuk med sin lena päls och sina "pussar". Och aldrig behöver man känna sig ensam.
