Varför kommer allt på en gång?

Måndag förmiddag och första visningen är avklarad. Ett trettiotal hade skrivit upp sig på mäklarens lista och det hade varit en jämn ström av spekulanter. Nu väntar en visning i kväll och sedan budgivningen - usch vad pirrigt det kommer att bli. Det lustigaste är att vi nu har en spekulant på huset i Kläppen också - som tittade på det igår. Vi som nästan hade bestämt oss för att inte sälja utan ha det kvar och hyra ut båda lägenheterna. Därför höjde vi priset ganska rejält och är det så att de accepterar det så är det meningen att vi inte skall ha det kvar längre. Och meningen var ju att vi skulle rensa bland våra "måsten". Vill vi till fjällen kan vi ju hyra något istället och då kan vi ju också variera vart vi åker - kanske till och med till alperna.

I går eftermiddag hälsade vi på våra "stadskatter". De ser ut att trivas jättebra hos sonen och hans flickvän och de trivs lika bra med de fyrbenta pälsklädda djuren. Billy var så go, nästan som tidigare, kom och buffade på oss nos mot näsa. Men han är inte så glad - inte så som han var förut. Jag vet inte, kanske är det så bara att han är äldre nu och kattungenyfikenheten har klingat av? Kanske läser jag in för mycket i hans beteende? En annan sak är märklig, han går inte och skriker hos sonen som han gör hemma! Det beror säkert på att fyra trappor upp i stan finns ingen möjlighet för dofter från andra katter att tränga upp och inte har man med sig på skor heller. Jag längtar efter de små liven i alla fall - det är tomt hemma.

Vi bodde på slott i natt. Hade ingen lust att sova hemma efter visningen och ville inte heller tassa runt för att inte ställa till det och behöva plocka och dammsuga igen. Underbart skönt att komma iväg - äta gott och dricka gott.