Det är ju så lätt att se fel och brister hos andra än hos sig själv, eller hur? Ofta hör jag andra säga: "Hur kunde den göra si eller så ..." eller "att hon bara kan påstå ..." eller "hur hon ser ut, har hon inte sett sig i spegeln". Ja skall jag vara ärlig har jag även hört mig själv yttra liknande kommentarer. Inget att skryta med egentligen. Det krävs ganska mycket för att man skall kritisera sig själv, i alla fall i det man gör och säger. När det gäller prestationer är det annorlunda, där är de flesta sin bästa kritiker. Då är det lätt att sätta upp hinder för sig själv - tänk om man inte klarar av det som förväntas av en. Likadant är det i vissa situationer - hos läkaren, i kassakön, på banken - där har vi våra givna roller, där vet vi per automatik hur vi skall bete oss. Kanske upprätthåller vi en fasad som skapar trygghet.Likadant kan det vara då vi kritiserar andra; genom att göra det tror vi att vi själva framstår som mycket bättre.
Tänk om vi alla kunde se oss själva genom andras ögon, åtminstone för en dag.
Jag tänker på talesättet "genom sig själv känner man andra" men vad händer om man vänder på det "genom andra känner man sig själv". Är det så att vi går igång på sådant som vi egentligen tycker illa om hos oss själva, men vi inte är medvetna om?
3 kommentarer:
Kloka tankar---ja självklart är det så att vi retar oss bara på det som är gömda för oss själva,som vi inte vill se,våran skuggsida.
Annars skulle vi aldrig triggas igång av andra.
Kram på dej
men det är mänskligt att klaga och gnälla lite på andra ,det tillhör det sosiala spelet och är bara nyttigt , kanske inte så hedervärt ,
Genom andra känner man sig själv.. ja, så tror jag att det kan vara. Dina ord får mig att tänka på några ord som Kay Pollak skrivit "Jag har något att lära av varje människa jag möter. Inte minst om mig själv".
Vilken fin och läsvärd blogg du har!
Anna-Karin
Skicka en kommentar